Solen skiner så underbart medan jag, med lugnet i hjärtat, springer vidare längs en glänsande älv. Klockan har knappt slagit 06.00 och solens strålar är vackrare än någonsin. Trots den tidiga timmen fylls jag av energi och glädje. Ensam. Återigen denna eviga längtan efter ensamhet. Jag möter en äldre dam, vi krockar nästan. Jag skrattar, hon stirrar irriterat. Vi möts varje dag, samma tid, samma plats. Samma onda blick. Lustigt.
I mina öron susar toner av det skönaste slag. Tunng. Mumford and son. Jennie abrahamsson. City and Color. Några få artister som ger mig hopp. Öppnar mina sinnen lite mer för var gång de välsignar mig med dess närvaro. Tänk så underbart att vara en sådan människa. En sådan som berör, skapar musik och förändrar andrar individers liv. Att skönhet finns överallt är uppenbart enligt mig, allt vi behöver göra är att öppna ögonen och se världen i dess rena ärlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar