Under sällsynta stunder kryper tanken fram. Tanken jag räds. Tanken som talar om något större, om att jag är menat att göra skillnad. Att jag är placerad på jorden av en speciell anledning, att jag tänker just som jag gör för att förändra. Revolution, uppvaknande.
Tanken som bultar hårt under sällsamma stunder driver mig framåt. Livs glädjen ekar genom mitt allt, min kropp, mitt sinne, hela min värld. Tänk om jag är menad att göra något stort? Kanske har vi alla har ett bestämt öde, men bara en fraktion av de miljarder individer som vandrar bland oss lyckas. Vad gör en människa värd att uppmärksammas och en annan att simpelt falla i glömska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar