Att inte finnas.

Det kommer stunder, korta inslag i en till synes trygg vardag, då jag vill försvinna. Att inte existera, vandra bland människor jag vet inte känner mig. Vandra bland de som inte bryr sig. Gå. Vara. Saligt osynlig i en värld som allt för ofta kretsar kring att synas mest, glänsa mer än allt i din väg. Jag vill inte. Jag önskar mig tillbaka, till staden som givmilt gav mig detta. London, staden som visade mig mitt hjärta. Innan dig levde jag lycklig i det jag nu kallar galenskap. Att vara i din famn, utan bekymmer och krav. Att inte existera, bara vara, se nuet i vitögat. Ensam, anonym och ack så levande.