The making of something sweet.

Trots min ny funna vän, den onda förkylningen,  tänkte jag baka lite i morgon. 

Mitt minne sinar dagligen och en lista är därför ett måste vid en tripp till affären. 

Massor av mörk chocklad  ~ Mandelmassa ~ Gelatin blad 

 Grädde ~ Pistasch kärnor ~Aprikoser

Jag ska ge mig på ett Tryffel Dröm recept. Can´t wait(!)

Min första cupcake batch och absolut inte den sista. 

Sleep tight darlings :)

.

Happiness only by being in your presence.

Minidatorn är full av skräp. Mitt i röran snubblar jag över små bitar av glimmande guld. Foton från ett underbart London. 

Jag tänkte dela med mig av några bilder som värmer mitt hjärta, bilder från staden som väckte en ljuv glöd inom mig, glöden jag inte ens anade fanns.

   

Bilder utan mina människor, min London familj. 

Som ni troligen kommit underfund med kommer jag hålla min identitet hemlig, dock inte på grund av skam för den jag är. Min önskan att uttrycka mig utan krav, utan prestations ångest, är större än den som kräver bekräftelse. Jag vill skriva från hjärtat. Utvecklas. 

 Denna blogg kommer förbli min hemsnidade fristad.

 welcome my dear. 

Die you evil cold.

Den onda förkylningen löper fritt i mitt system och gör mig trött, så trött. Sju timmar på tå. Glass maskinen, godis hyllorna och feberfrossan som stark visar sig under få sekunders paus jag unnar mig och då med en söta mjukglass i en allt för varma hand. Jag älskar mitt jobb, mitt lilla godis land, men i dag var det tungt. Varken sinnet eller kroppen sken som den brukar.
Jag har haft många sådana dagar på sista tiden. Tunga, sorgsna, dagar utan äkta glädje. 

Du min pusselbit som färgade mina dagar med ren lycka. Dig jag tog förgivet, du som alltid skulle finnas kvar.  Jag saknar dig och fördömer dagen jag lät dig gå, dagen jag naivt valde bort dig. Jag står här, ensam och ärrad. Jag kan ingen skylla på, ansvaret är mitt och även så smärtan som härjar i min själ. Jag önskar att jag kan glömma, men desto mer jag kämpar, desto mer tänker jag tillbaka. 

Tiden är kommer för nuet, mitt nya mål, mitt ny liv.

"Lär av gårdagen, dröm om framtiden och lev för denna stund."

Leaping for life.

 Under sällsynta stunder kryper tanken fram. Tanken jag räds. Tanken som talar om något större, om att jag är menat att göra skillnad. Att jag är placerad på jorden av en speciell anledning, att jag tänker just som jag gör för att förändra. Revolution, uppvaknande.

 Tanken som bultar hårt under sällsamma stunder driver mig framåt. Livs glädjen ekar genom mitt allt, min kropp, mitt sinne, hela min värld. Tänk om jag är menad att göra något stort? Kanske har vi alla har ett bestämt öde, men bara en fraktion av de miljarder individer som vandrar bland oss lyckas. Vad gör en människa värd att uppmärksammas och en annan att simpelt falla i glömska?

Regrets are for unliving people.

Morgonsolens oskyldiga strålar.

Solen skiner så underbart medan jag, med lugnet i hjärtat, springer vidare längs en glänsande älv.  Klockan har knappt slagit 06.00 och solens strålar är vackrare än någonsin. Trots den tidiga timmen fylls jag av energi och glädje. Ensam. Återigen denna eviga längtan efter ensamhet. Jag möter en äldre dam, vi krockar nästan. Jag skrattar, hon stirrar irriterat. Vi möts varje dag, samma tid, samma plats. Samma onda blick. Lustigt. 

I mina öron susar toner av det skönaste slag. Tunng. Mumford and son. Jennie abrahamsson. City and Color.  Några få artister som ger mig hopp. Öppnar mina sinnen lite mer för var gång de välsignar mig med dess närvaro. Tänk så underbart att vara en sådan människa. En sådan som berör, skapar musik och förändrar andrar individers liv. Att skönhet finns överallt är uppenbart enligt mig, allt vi behöver göra är att öppna ögonen och se världen i dess rena ärlighet.

Att inte finnas.

Det kommer stunder, korta inslag i en till synes trygg vardag, då jag vill försvinna. Att inte existera, vandra bland människor jag vet inte känner mig. Vandra bland de som inte bryr sig. Gå. Vara. Saligt osynlig i en värld som allt för ofta kretsar kring att synas mest, glänsa mer än allt i din väg. Jag vill inte. Jag önskar mig tillbaka, till staden som givmilt gav mig detta. London, staden som visade mig mitt hjärta. Innan dig levde jag lycklig i det jag nu kallar galenskap. Att vara i din famn, utan bekymmer och krav. Att inte existera, bara vara, se nuet i vitögat. Ensam, anonym och ack så levande.